Snö och ännu mera snö!

Idag har det börjat snöa igen här i Stockholm. Det har väl kommit ganska mycket snö under dagen. Läste i tidningen att det skulle bli snöstorm under kvällen och att det skulle bli den värsta sedan 1987. Är det någon som kommer ihåg hur den snöstormen var? Jag gör tyvärr inte det så jag vet inte riktigt vad det är vi har att vänta. Som tur är verkar stormen inte ta vägen över Stockholm, eller var det inte värre än så här 1987.

Sibbe tycker att det är kul att det kommer ännu mera snö som man kan springa runt och leka i. Dessutom kan det finnas godsaker gömt långt ner i snön som man kan gräva efter. Kakan är däremot inte lika lycklig men det hade jag inte väntat mig. Vädret innebär bara ännu mera kläder för hennes del. Imorgon tänkte jag att vi ska försöka hinna med en skogstur så att de får springa av sig lite.

Nytt tikskydd

När man ser dessa skulle man kanske kunna tro att jag saknar att sy konståkningsdräkter. Eller är det Konståknings EM som har inspirerar mig?

Jag får nog erkänna att jag ibland kan sakna att sy dräkter till Moa. Men detta tikskydd är helt och hållet sytt på begäran av Moa som har designat det. Det är kanske så det kommer att bli den dag hon blir designer, hon ritar och jag syr. Det skulle ju kunna vara värre.

Kakan ser mest fundersam ut och undrar nog om matte blivit alldeles tokig.

Nya tikskydd

Nu har jag spenderat lite tid vid symaskinen igen. Denna gång är det två tikskydd som tillverkats. Jag har valt att sy dem i lycra så att de är mjuka och har bra passform. Dessutom har jag en del roliga lycra tyger kvar sedan tiden då jag sydde en massa konståkningsdräkter til Moa. Tiksydden på den översta bilden är sydda i dubbelt tyg, det övre är tunt med sametsmönster (lyxigt värre).

Det var riktigt kul att sy dem så risken är att det blir fler framöver.

Kakan börjar bli en stor tjej

Igår började hon äntligen löpa, vi har väntat ett par månader på detta. Hon är inte så förtjust i sitt tikskydd. Det hade vi inte väntat oss heller med tanke på hennes inställning till kläder.

Men för att livet ska bli lite roligare har jag idag börjat sy ett nytt tikskydd som är lite roligare än det svarta. Återkommer när det är klart med bild.

Det blev en overall till

Då den gröna med bling blinget var något liten sydde jag snabbt en ny.

Det blev ingen svart med geopard mönster som utlovat då jag inte hade svart fleece hemma.

Utan nu får Kakan stoltsera i en snygg kreation med grodor på.

Kakans nya overall

Idag har jag sytt en ny overall till Kakan. Hon får ju många kommentarer om att hon ser ut som en liten Tomte i sin röda overall, och så kan vi ju inte ha det nu när julen är slut. Denna gång fick det bli en grön med en blingad jordgubbe på. Den sitter precis så vi får snart ta fram symaskinen igen och sy en ny. Nästa ska bli svart med geopard mönster har jag bestämt.

-Även fast matte slängt på bling bling gillar jag den inte, för jag gillar inga kläder alls!, säger Kakan

Mor och dotter tuggar ben!

Det går med en väldans fart för dem trots att de har färre tänder än normalt (det är normalt för nakenhundar att sakna tänder, då det är samma gen som styr mängden päls och tänder). Kakan tuggar dock alltid i sig allt fortare än Sibbe som har fullt med tänder, så det går ingen nöd på henne.

I helgen har vi fin besök...

... av Tequila (Kakans mamma). Hon ska vara hos oss fredag till söndag.

Kakan och Sibbe leker!

Så här är det ofta här hemma. Sibbe ligger och tar det lugnt. Så kommer vår lilla vilde och livar upp stämningen. Som tur är gillar Sibbe detta och är inte sen att hänga med i leken.

En liten fundering...

... som dyker upp i mitt huvud så här vintertid är: Behöver man verkligen inte plocka upp bajs efter sina hundar bara för att det är snö på backen? Det verkar vara så att många tror att det som göms i snö inte kommer upp i tö. Vi som troget plockar upp efter våra hundar året om är inte lika förtjusta i detta icke plockande. Det verkar nämligen vara så att fruset bajs är en delikatess för vissa hundar. Sibbe och Kakan som övriga året inte alls bryr sig om andra hundars bajs är så här i vinteritd lite nyfiken på vad det är som ligger överallt och dessutom finns nedgrävt lite varstans. Och ibland tar nyfikenheten överhand och man tar sig ett smakprov (äckligt tycker jag). Dessutom får alla hundägare ta skället från icke hundägare som är arga över att det ligger bajs överallt.

Så summa summarum vill jag här vädja till alla hundägare att inte sluta plocka upp efter era hundar bara för att vi har snö. För det som göms i snö kommer (verkligen) upp i tö!

Lek i skogen

Jippii! Det var inte lika kallt idag så då kunde vi vara ute på en längre prommis. Sibbe och Kakan sprang lösa i skogen. Det märks att det var ett tag sedan sist som de röjde runt för fullt. När vi släppte dem i skogsbrynet såg man bara ett svart och ett rött steck som försvann upp på berget. Det såg riktigt kul ut. Idag fungerade inkallningen klockrent på båda busfröna. Vi använde oss av klickern en del vid inkallningen och hundmöten.

Efter en skön stund ute då allt fungerat bra kan man inte vara annat än en stolt matte.

Chattande med "lillmatte" Ebba

Idag har jag legat på Ebbas säng o myst medan hon chattade med sina kompisar. /Kakan

Fika hos mormor och morfar

I går var vi en sväng till Stocksund för att hälsa på momor och morfar. Där bjöds det på kaffe med mjölk på fat (till Sibbe), krabbelurer, prinskorv och så en bit (ganska så stor) av morfars renkorv. Gott som bara den tyckte dogsen.

Nu kan man ju ställa sig frågan om Sibbe och Kakan är bortskämda av sin mormor och morfar? De tycker inte det men frågar man matte så är läget så.

(Är medveten om att bilderna inte är av bästa kvalite, mobilkameran var inte på topp inomhus.)

Om valet står mellan ett gott ben och en promenad...

...väljer hundarna benet. För Kakan är valet solklart hon tar alltid benet. Att det sedan är -18 grader ute gör det hela ännu lättare. Sibbe kan ge valet en stunds fundering. Det är ju inte alltid som ett ben är så gott att det vinner över utgången. Och om Kakan visar intresse för hans ben dyker ytterligare en möjlighet upp. Man kan ju gömma benet, gå ut på prommis och sedan ta benet när man kommer in. En viss risk att bruden nosar upp benet och tar det finns dock så gömstället måste vara vattentätt.

Jag var förbi Kakans uppfödare igår och köpte då två favorit ben. Det är som baguetter fyllda med biff. Så det har gnagts en del i hundkojan igår och idag.

Här kommer ett pressmeddelnade från SKK ang smällare och raketer

Nyår – hundens helvetesafton
Om några dagar ska ett nytt decennium vakas in och som vanligt kommer det att ackompanjeras av smällar och färgglada explosioner på himlen. Nyårsraketerna ska ge en festlig inramning till firandet men för hundar och hundägare innebär smällandet en lång pina. Förbud mot så kallade smällare infördes redan år 2000 men i stället saluförs raketer med smällarens ljudeffekter – vilket dessvärre fortfarande är lagligt. Problemen kvarstår alltså för åtminstone en tredjedel av landets hundar och deras familjer.
Det innebär att många hundar inte kan komma ut och rastas ordentligt under långa perioder, eftersom hundägaren inte vet när en smällare kan komma att fyras av. Det innebär att många hundar ligger under möblerna i timtal, darrande av rädsla, och vägrar komma fram. Det innebär att deras familjer inte kan fira en normal nyårshelg, eftersom de måste stänga in sig i sina hem med fördragna gardiner, ha högljudd musik på för att stänga ute ljudet, stoppa bomull i öronen på sin hund och oroa sig för sin hunds välbefinnande. Det innebär att många av de här hundarna måste drogas med psykofarmaka vid nyår, påsk och valborg för att de plågas så!
Svenska Kennelklubben hoppas att regeringen kan ta lärdom av Norge som har en betydligt restriktivare lagstiftning vad gäller fyrverkerier. I Norge har man till exempel helt förbjudit raketer på pinne samt begränsat tiden för övriga fyrverkerier till klockan 18–02 på nyårsafton. Resultatet blev 80 procent färre ögonskador och att inte en enda brand orsakades av fyrverkerier. Med tanke på att fyrverkeripjäser allvarligt skadar cirka 300 personer i Sverige årligen, de flesta barn och ungdomar, så är det ett resultat att sträva efter – även om man inte bryr sig om hundarna och hundägarna.
Från regeringens sida händer i stort sett ingenting. Svenska Kennelklubben uppvaktade försvarsminister Sten Tolgfors så sent som i maj i år, men han gav inga löften om förbättringar. Vi kräver att de lagar och regler som redan finns också efterlevs, till att börja med. Regelverken säger till exempel att:
• Barn och ungdomar under 18 år får inte köpa eller använda fyrverkerier. Att köpa fyrverkerier till en person under 18 år är jämställt med att langa alkohol.
• Pyrotekniska varor får inte användas utan tillstånd från polismyndigheten, om användningen
innebär risk för skada eller olägenhet för person eller egendom (hundar räknas i det här fallet som egendom).
• Att utsätta djur för fyrverkerier är oförenligt med bland annat djurskyddslagen, som säger att djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande.
Vi fortsätter kampen mot ohejdat smällande och hoppas att våra medlemmar och andra djurvänner också engagerar sig för att stoppa detta onödiga lidande för våra hundar. Kontakta ansvariga personer i regeringen och gör din röst hörd!

Så nu ska jag göra mitt för att få till förändringar, hoppas ni gör ert.
Nu lovar jag att det inte ska komma fler inlägg om detta förrän i december :-)

Smällare och raketers vara eller icke vara

Under mina år som hundägare har jag tidigare inte behövt fudera på detta med smällare och raketer så mycket. Sibbe är helt oberörd av dem och vi tycker att de är fina att titta på. Visst har jag alltid skänkt en tanke till de stackars hundar som är skotträdda och deras ägare. Men så kom Kakan in i vårat liv och i år ändrades allt. Hon är rädd, periodvis skräckslagen. Som jag tidigare skrivit har vi gjort allt vi kan för att underlätta för henne och det har gått ganska så bra. Om det nu kunde vara så att smällandet och raketerna kunde hålla sig till tolvslaget på nyårsafton eller i alla fall till nyårsafton skulle jag tycka att det var ok. Då kan man som hundägare med en skotträdd hund välja att sitta som i en bunker den dagen eller kanske allra helst resa bort till ett lugnt ställe (om det nu finns). Men som det är nu smälls det först ett par dagar innan nyår och sedan lyckas barnen spara lite smällare och raketer så att de kan terrorisera dessa rädda hundar flera dagar till. Vi lyckades med hjälp av alla våra föberedelser klara av tolvslaget utan total panik och kände oss nöjda över det. Men så öppnade vi dörren igår för att gå på en prommis och då var det nästan så att smällarna var utanför dörren. Så nu är vi tillbaka på ruta ett igen.

Så min slutsats är att man inte kommer kunna förbjuda smällare och raketer. Jag kan också förstå de som gillar dessa grejer kring tolvslaget, även jag tycker att det är fint. Men man borde kunna införa ett förbud mot att smälla av raketer och smällare övriga tider. Det är inte humat att det smälls i flera veckor.

Gå gärna in på
www.smallarupproret.se

Nyårsafton och nyårsdagen

Här kommer en liten kort nyårsrapport från hundkojan. Vi var hemma på nyårsafton i år vilket vi inte brukar vara. Men då Kakan visade sig vara ganska så skotträdd tyckte vi att det var bäst för henne att få vara hemma i sin trygga miljö. Så vi laddade upp med DAP i kontakten (lugnande hormoner), köttbullar, musik och hennes gamla flock. Den gamla flocken består av vår uppfödares hundar Tequila (Kakans mamma), Valter (Kakans bror) och Chiquita. De kom hem till oss på kvällen och stannade till eftermiddagen på nyårsdagen (så fick uppfödaren vara lite hundfri också). Det var fullt ös på kvällen med lekande hundar. Vid tolvslaget visade det sig att våra förberedelser var bra, Kakan var inte alls lika rädd som hon varit tidigare i veckan. Så smällandet blev inte så jobbigt som vi befarade att det skulle bli. Natten tillbringade jag och Per med sängen full av nakenhundar och pudeln både på och under täcket. Som tur var bestämde sig Chiquita för att sova på soffan. Vi tog sovmorgon och vid 10.30-tiden begav sig jag och Per ut på en prommis med alla hundarna. Efter prommisen var det ett gäng hungriga hundar som fullkomligt krävde att få frukost. Sedan var det dags för lek och slappande igen.

Kan konstatera att det tar längre tid att komma ut när man har tre nakenhundar som ska ha kläder på sig än när man bara har en. Det var som en flashback till när döttrarna var små. Annars har det varit kul att ha Kakans gamla flock hos oss och vi tar dem gärna igen om det behövs.

God fortsättning på 2010

Välkomna till min nya blogg. Här kommer du att kunna följa livet i hundkojan. Jag kommer att skriva om vår vardag, träningar och utställningar m.m. Under 2010 kommer jag att gå Hundinstruktörs utbildningen på Hundens hus.